Vad är egentligen sant och vad är osant?

I de källor vi bygde- och släktforskare använder? Ja, den frågan är grundläggande för oss alla i hela vår verksamhet, den utgör egentligen själva fundamentet i hela vår verksamhet som forskare. Ställer vi oss inte ständigt denna fråga så hamnar vi snart och ohjälpligt, helt fel.

Namnen på antavlan

Blir inte de rätta och i värre fall händer det faktiskt ibland, att en del försöker skaka liv i både sagokungar och andra icke existensiella gestalter.

Det gäller för oss forskare

Att förstå vikten och vitsen av den viktiga källkritiken. Men naturligtvis att också bruka den för egen del och med gott förstånd .

Jag har också själv tittat lite i de handböcker, om släkt- och bygdeforskning som står till buds.

För att se vad som sägs, om hur man utvärderar och bedömer de uppgifter som olika källor ger. Det fanns, för tidpunkten, inte så mycket att finna för mig. Det verkade tragiskt nog inte som om källkritik rankas så högt på sina ställen.

Jag kan inte lära någon alls

Hur de ska släktforska och inte, jag kan bara tala om hur jag ser bygde- och släktforskning. Min grund är ändå att tesen: "Ju kortare tid som förflutet mellan en händelse och dess nedtecknande, desto trovärdigare är uppgiften". Ju färre omskrivningar, desto större säkerhet och sanning i uppkommen uppgift.

En sägen eller historia

Måste tas med en nypa salt, det är alltid den berättarens sanning. Kanske inte alltid den korrekta. Därefter får man helt enkelt använda ett ett kritiskt öga och en hel del  bondförnuft. Tesen omnämns i de vanligaste handböckerna för ämnet och är enligt min mening ett exempel på att folk både vill och kan lära sig metodik.

Det stora problemet är istället

Att handböckerna jag talar om, stannar vid detta enkla konstaterande. Det sätter de flesta av oss forskare på pottan, oavsett om man anser sig vara amatör eller proffs. 

Som jag ser det

Så är det inte mycket till fantasi som behövs, för att räkna ut att följden annars lätt kan bli split och förbittring mellan olika åsikter. Det i särskilt i tveksamma fall.

Jag tror själv att vårt största problem som forskare.

Är att inga praktiska råd ges hur den redan tryckta litteraturen ska begagnas. Jag tror mig också veta att det som behövs är klara och tydliga råd eller uppmaningar i handböckerna. Jag tror även att man som forskare helt enkelt själv måste kontrollera, speciellt uppgifter som står mot varandra. Gärna också söka uppgifter som står att finna i en tillförlitlig och kontrollerad litteratur som SoH, PHT; ÄSF o sv. (se min länklista!)

Om man tittar enkelt på källkritik.

Man kan säga att en "primkälla" ska ligga så nära händelsen som möjligt och en "sekundär" källa så nära nutiden som möjligt. De vanligaste sk primkällorna är födelse- och dopbok, lysning-, vigsel- och dödsbok,  eller flyttningsintyg. Husförhörslängd är redan i sig en sekundär källa, då den bygger på notisen i födelseboken eller ett flyttningsintyg.

Det är ändå viktigt att påpeka

När det gäller de praktiska problemen.

Med exempelvis bedragare eller charlatanter, som försöker göra sig snabba pengar på folks nyfikenhet på sina förfäder. Så är det nog möjligt att en sk "licensiering" av oss forskare, kunde få vara en lösning. Man bör ändå ha klart för sig att hur noggrann man än är som seriös forskare, så vet alla att det kan smyga sig in fel i både årtal och text.

I Sverige har vi ändå undansluppit

Det mesta av den typen av bedragare, skönt nog. En riktig forskare blir man först när man börjar inse varför alla dessa källor i bygde- och släktforskningen egentligen existerar och hur de tillkommit. I vilket syfte de har upprättats o sv.

Det är den kunskapen som krävs

För att kunna avgöra en källas värde och ställa den i relation till andra källor och därmed dra korrekta slutsatser. Man måste också emotionellt kunna sätta sig in i tidens anda, det som "förr i tin" var en vanlig företeelse kanske inte är den vanligaste idag

Det man idag kallar "barnarbete"

Var en naturlig tillvaro därför att alla skulle dra sitt strå till stacken. En registrerare uppför mången olik och viktig information, en forskare analyserar och värderar de uppgifter han finner i sin forskning.

I dagens läge

Så får man vid släktforskning veta att det "bara är att gå in och forska på nätet"... Så enkelt är det inte! Det som inte är renskrivit och klart, vilket tyvärr fortfarande är större delen. Det finns fortfarande på de Microkort, som är intressantast.

Man måste helt enkelt klara av

Att utläsa Microkortet först och helst också förstå vad det är man läser. Många har provat, slitit sitt hår, lessnat och sedan kontaktat mig. Samtliga har varit välkomna.